skogsskadad

Jag hatar att det alltid ska va nått som måste "fixas" till o massa. Alltid äre nått som är jobbigt eller fel, men ja antar att de bli så då man är som jag. Men de är jätte jobbigt att kunna hantera, vet nästan inte hur man ska göra. Varför kan inte allt va bra som de va då man va mindre? Varför ska llting vara så himla komlpicerat? Jag förstår de inte... De är jobbigt att man känner vissa grejer glida ifrån en, man börjar känna sig ensam, man känner sig osäker. Man vet inte vart man ska ta vägen, inget är som förut och du vet inte hur du ska hantera de längre...
O ibland äre så att man hela tiden måste berätta vem man är och hur man känner och tycker till även de närmaste, som man tycker ska veta de redan. De gör inte de hela bättre. O de att ja hela tiden söker fel för ja tror det kommer att bli bättre om de är på ett annat sätt, de gör de hela inte bättre heller. De känns som ja för de mesta bara förstör, vars ha ja min gräns för hur långt ja kan gå? Jag har ingen aning faktiskt, jag önskar verkligen att jag visste de.

Och ja, ja är en aning filisofisk om man ska uttrycka sig så. Och så ha ja alldeles för mkt att tänka på och de börjar bli väldigt jobbigt o de gör de inte bättre att man ha massa jävla prov o skit efter lovet.......