Jag trodde aldrig att jag skulle falla precis som alla andra
Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle falla för att sträva mot "perfektion" och att bli smalare och smalare precis som alla andra, se ut som en modell mer om jag säger så. Jag trodde faktiskt att jag skulle kunna hålla mig nöjd me mig själv som jag var, precis som de va kring 8-9an, då uppskattade jag mig själv för den ja va och tyckte att jag va vacker. Jag trivdes med den ja var och hade självförtroende och självkänsla. Men någonstans på vägen så försvann de, jag började att bli kritisk mot mig själv och mitt utseende.
Sen efter min käk-operation så kunde jag ju inte äta normal kost/föda, och i och med de så började ja typ bli smalare och gå ner i vikt, nu så ha ja börja tänka jätte mycket mer på vad jag äter och för att inte gå upp igen.. Jag ha börja bry mig om mitt utseende, visst de ä väl okej, det är ju okej att inte vilja skada sin kropp med att man väger för mycket och sådant. Men då man inte kan unna sig direkt med glass ibland och sånt för man inte vill lägga på sig, då tycker ja att de ha gått lite långt. I alla fall för min del, jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle bry mig så mycket om min vikt och mitt utseende för att inte unna mig att äta vissa saker. Det känns fel, jag ändras mer och mer och det skrämmer mig. Jag vet inte vem jag är längre, jag vet inte vad jag ska kräva av folk, vad jag kan kräva av mig själv. Då det gäller mig själv kan jag ju säga att det går utför, helt plötsligt ha jag börja få jätte stort problem med att redovisa, min röst blir cp, jag får hjärtklappningar och jag blir alldeles torr i munnen. Jag kan inte prestera mitt bästa, jag kan inte visa allt jag kan. Det är jobbigt, det känns som att jag inte kommer klara av skolan lika lätt som jag gjort tidigare. Jag stänger inne mig själv och jag krymper mig själv till ingenting.
Men i alla fall... Jag kom lite ur spår där känner jag men det få ni ta och leva med..
Det jag vill säga är att det är inte bra att sträva efter att se ut som ett benrangel och jag fattar inte ens varför jag själv gör det, det är helt galet. Man ska vara nöjd med sig själv, det är det enda jag kan säga. Du ska se på dig själv och se allt det fina med dig och din kropp, man ska inte jämföra sig med andra eller någonting. Bara se det som är bra med en själv. Det är sjukt vad media och människor i vår omgivning kan påverka oss. Man tror verkligen inte att man gör de, men jag lovar man gör de, det är helt sjukt hur mycket man påverkas egentligen. Man vill vara som alla andra och man tror man måste rätta sig efter andra. Men så är det inte. Man inbillar sig bara allt. Och jag är less på den här världen, den är så sjuk och jag fattar inte att folk vill uppmuntra folk till att vara "vältrande och smala", det är fel, MAN SKA VARA SIG SJÄLV OCH VARA STOLT!
Till sist så vill jag bara säga att jag har köpt godis och jag sitter och tjockar mig bara för att jag vill säga emot mig själv, men jag kommer att se mig själv tjock i spegeln sen då jag går förbi den, Tack och bock.
Sen efter min käk-operation så kunde jag ju inte äta normal kost/föda, och i och med de så började ja typ bli smalare och gå ner i vikt, nu så ha ja börja tänka jätte mycket mer på vad jag äter och för att inte gå upp igen.. Jag ha börja bry mig om mitt utseende, visst de ä väl okej, det är ju okej att inte vilja skada sin kropp med att man väger för mycket och sådant. Men då man inte kan unna sig direkt med glass ibland och sånt för man inte vill lägga på sig, då tycker ja att de ha gått lite långt. I alla fall för min del, jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle bry mig så mycket om min vikt och mitt utseende för att inte unna mig att äta vissa saker. Det känns fel, jag ändras mer och mer och det skrämmer mig. Jag vet inte vem jag är längre, jag vet inte vad jag ska kräva av folk, vad jag kan kräva av mig själv. Då det gäller mig själv kan jag ju säga att det går utför, helt plötsligt ha jag börja få jätte stort problem med att redovisa, min röst blir cp, jag får hjärtklappningar och jag blir alldeles torr i munnen. Jag kan inte prestera mitt bästa, jag kan inte visa allt jag kan. Det är jobbigt, det känns som att jag inte kommer klara av skolan lika lätt som jag gjort tidigare. Jag stänger inne mig själv och jag krymper mig själv till ingenting.
Men i alla fall... Jag kom lite ur spår där känner jag men det få ni ta och leva med..
Det jag vill säga är att det är inte bra att sträva efter att se ut som ett benrangel och jag fattar inte ens varför jag själv gör det, det är helt galet. Man ska vara nöjd med sig själv, det är det enda jag kan säga. Du ska se på dig själv och se allt det fina med dig och din kropp, man ska inte jämföra sig med andra eller någonting. Bara se det som är bra med en själv. Det är sjukt vad media och människor i vår omgivning kan påverka oss. Man tror verkligen inte att man gör de, men jag lovar man gör de, det är helt sjukt hur mycket man påverkas egentligen. Man vill vara som alla andra och man tror man måste rätta sig efter andra. Men så är det inte. Man inbillar sig bara allt. Och jag är less på den här världen, den är så sjuk och jag fattar inte att folk vill uppmuntra folk till att vara "vältrande och smala", det är fel, MAN SKA VARA SIG SJÄLV OCH VARA STOLT!
Till sist så vill jag bara säga att jag har köpt godis och jag sitter och tjockar mig bara för att jag vill säga emot mig själv, men jag kommer att se mig själv tjock i spegeln sen då jag går förbi den, Tack och bock.
Kommentarer
Trackback
